Personerna bakom framgångsrika filmmanus

0
Pernilla August i Miss Kicki, en film där Alex Haridi var manusförfattare och Håkon Liu regissör. Foto: Migma West HB.
Pernilla August i Miss Kicki, en film där Alex Haridi var manusförfattare och Håkon Liu regissör. Foto: Migma West HB.

Är framgångsrika svenska filmmanus en produkt av auteurer eller renodlade manusförfattare? Svenska Filminstitutet har kartlagt hur vanligt det är med filmer där manusförfattaren inte samtidigt är regissör eller författare till eventuell förlaga.

De flesta filmer som har fått en Guldbagge för bästa manus samt höga betyg från kritikerna är skrivna av samma person som har regisserat dem. Ser man på de filmer som har lockat störst publik på biograferna är det istället filmer skrivna av renodlade manusförfattare som dominerar.

En förklaring till denna skillnad kan vara att det finns skillnader mellan hur olika typer av filmproduktioner är organiserade. Det ser ut som att mer kommersiellt inriktade produktioner är mer öppna för renodlade manusförfattare än vad konstnärligt inriktade filmprojekt är. Å andra sidan ser det motsatta ut att gälla för skrivande regissörer.

Ett sätt att höja nivån på svenska manus kan därmed vara att minska polariseringen mellan olika typer av produktioner. Renodlade manusförfattare skulle då kunna få större utrymme att utvecklas konstnärligt samtidigt som skrivande regissörer skulle kunna få ökade möjligheter att nå ut till en större publik.

En majoritet av manusförfattarna har bara skrivit manus för en film. Det är något vanligare att en regissör har gjort mer än en film än att en manusförfattare har varit inblandad i mer än ett filmprojekt. Samtidigt är det vanligare att en film har flera manusförfattare än att den har flera regissörer.

Det stora antalet personer som har medverkat som manusförfattare väcker frågan vad som krävs för att bli anlitad som det. Om man vill höja nivån på svenska manus kan ett sätt vara att i högre grad se på tidigare erfarenhet för de personer som får i uppdrag att skriva manus. Det kan i sin tur leda till att en högre andel av manusförfattarna får möjlighet att göra mer än en film.

Den låga produktionsfrekvensen för manusförfattare kan troligtvis också förklaras av att produktionsfrekvensen är låg även för de flesta produktionsbolag. Om bolagen hade en högre produktionsfrekvens skulle de ha större möjligheter att skapa längre samarbeten med både renodlade manusförfattare och skrivande regissörer. Det skulle troligtvis vara positivt för kvaliteten i svensk film.

Läs hela analysen här

Skriv en kommentar